Kultur som konkurrensfördel, när strategin inte räcker
Managementvärlden älskar klyschor. En av de mest slitna är Peter Druckers gamla replik: “Culture eats strategy for breakfast.”
Problemet är inte att den är fel, tvärtom. Problemet är att den förvandlats till managementfluff: alla nickar, ingen agerar. Den dyker upp på sista sliden i powerpointen, lagom till att alla redan börjat fundera på lunchen.
Men i mina samtal med ledningsgrupper blir det tydligt: det är just här skon klämmer. För de flesta strategier överlever faktiskt inte ens till kaffet.
Läs även: Krönikan juni – sälj som tillväxtmotor
Kulturen som äter strategin till frukost – på riktigt
Svenska företag producerar strategier i en takt som får EU:s regleringsmaskin att framstå som långsam. Dokument, processkartor, Gantt-scheman. Allt ser perfekt ut i Excel.
Problemet? Excel har aldrig träffat en människa.
Enligt Boston Consulting Group misslyckas över 60 procent av alla strategiska initiativ. Inte för att de är dumma. Inte för att konsulterna är inkompetenta. Utan för att kulturen, det vill säga människors faktiska beteenden, har en tendens att göra som den vill.
Kulturens konsekvenser – Nokia vs Netflix
Gallup uppskattar att 77 procent av världens medarbetare inte är engagerade i sitt jobb. Låt det sjunka in. De flesta strategier implementeras alltså av människor som i bästa fall gör det nödvändiga och i värsta fall aktivt motarbetar.
Jag ser samma mönster gång på gång hos kunder: strategin är glasklar, men kulturen jobbar i motvind. Medarbetarna förstår siffrorna, men de tror inte på beteendena som krävs för att nå dit.
Att då tro att några färgglada pilar i en affärsplan ska lösa saken är som att tro att man kan vinna ett maraton med en ny träningsapp utan att faktiskt träna.
Historien är full av exempel. Nokia var 2007 världens största mobilbolag. Strategin var kristallklar: behålla dominansen. Kulturen? Silos, politik och rädsla för att sticka ut hakan. Vi vet hur det slutade.
Netflix däremot, först DVD, sedan streaming, sedan egna produktioner. Strategin har bytts ut som en garderob. Men kulturen, frihet, ansvar och lärande har gjort att de faktiskt kunnat byta kläder utan att stå nakna på vägen.
Kultur som affärskritisk faktor
”Kultur” låter för många chefer som något mjukt, kanske till och med lite flummigt. Men det är allt annat än det. Det är brutal matematik.
Företag med stark kultur kan enligt studier i Journal of Organizational Behavior växa fyra gånger snabbare än sina konkurrenter. Det är inte en bonus. Det är skillnaden mellan expansion och nedskärningar.
Och det märks även i mindre skala. När vi gör kulturanalyser hos kunder ser vi tydligt: där kulturen bär, accelererar förändringen. Där kulturen haltar, fastnar allt – oavsett strategi.
Så avslöjar du den verkliga kulturen
Vill man veta vad kulturen egentligen är, kan man ställa tre obekväma frågor:
- Vad gör cheferna när ingen ser? (Spoiler: medarbetarna ser alltid.)
- Vad händer när någon bryter mot värderingarna? (Om svaret är ”inget, för personen levererar siffror” – då vet alla hur mycket värdeorden är värda.)
- Vilka beteenden belönas, och vilka tolereras? (Det är där sanningen bor, inte i policydokumenten.)
Kulturens hunger och ledarens ansvar
Så ja, kulturen äter strategin till frukost. Men varför stanna där? Den tar även lunch, middag och kvällssnack.
Och kanske är det där vi som ledare behöver vara brutalt ärliga mot oss själva: vi lägger månader på nästa strategi, men hur många timmar lägger vi på att bygga en kultur som faktiskt kan bära den?
För i slutändan är det en enkel ekvation. Strategier kan kopieras. Kultur kan inte. Och förr eller senare är frågan inte om kulturen äter strategin utan vems kultur som äter upp din marknad.
Läs även: Krönikan augusti – framtidens säljare bygger affärer