Varför är det svårt att lära en gammal hund att sitta?
När man arbetar med utbildning och utveckling så är det alltid lika fascinerande de gånger man stöter på en person som inte tycks vilja lära nytt.
När ditt glas är fullt går det inte att fylla på förrän du vågar släppa ut det du vet, eller åtminstone det du tror dig veta.
Men när blev ditt glas fullt och vad kan det bero på?
Jag tänker att det kan handla om rädsla. Rädslan att våga erkänna för sig själv och andra att det jag gjort hittills kan göras ännu bättre. Att erkänna att det jag gjort fram tills nu inte var så fantastiskt som jag kanske trott. Tänk om det finns helt nya nivåer för mig och min prestation. Ja, det är en möjlighet, men den kan ändock vara smärtsam att ta in. Det kan vara skönare att vara lyckligt omedveten än medveten om sina brister. Även om bristerna är våra möjligheter och vår utvecklingspotential.
Det finns dock ett antal baksidor med strutsen tänket, dvs. att stoppa huvudet i sanden och vägra titta på vad jag faktiskt gör bra och vad jag kan göra bättre.
Enligt Gallup är endast cirka 20% av alla medarbetare engagerade i sitt arbete och det finns en tydlig korrelation mellan utveckling och motivation. När vi slutar att utvecklas så tappar vi vår motivation. När vi tappar vår motivation så slutar vi vara bra på det vi gör och när vi slutar vara bra på det vi gör så är det svårt att vara stolt över sig själv. Och vad kunde vara mycket värre än att gå till jobbet varje dag och inte kunna känna sig stolt över det man gör.
Tycker du att det är jobbigt att erkänna för dig själv och andra att du inte nått din fulla potential?